Låt mig presentera familjens konstnär:
Ánte har nu vid två tillfällen fått tag i en bläckpenna och båda gångerna har han åstadkommit ett konstverk på sin fotsula. Och båda gångerna poserar han lika stolt framför kameran med foten i luften.
På bilden ovanför är han lite ledsen, då mamma tog bort pennan av honom...
På bilden nedanför kunde han redan berätta vad målningen föreställer och det är ju en snöskoter såklart.
Ánte är en livlig, glad pojke. Han går ganska gärna till dagis, men vill kramas extra hårt och länge före man lämnar honom. Gråter gör han inte längre vid avlämning. På eftermiddagen står han vid dagis-staketet och väntar på att mamma eller pappa kommer och hämta honom. Han blir ofta lite förbryllad då någondera av oss kommer och på senare tider har reaktionen ofta varit att han ger ifrån sig ett gällt tjut eller kastar sand på oss... Sedan brukar han glatt komma och ge en kram. Lite sur kan han vara för att vi lämnat honom i dagis hela dagen, men det brukar gå över då vi kommer hem och gosar i soffan.
En del ord han kan:
"Rannariina"= Brandbil
"Ambusalansa "= Ambulans
"Gumppa"= Gummistövlar, gumppare
"Umper"= Jumper
Sedan har han börjat snappa upp en del finska ord också och det kommer ju i och med att vi föräldrar pratar finska sinsemellan. Han älskar att ropa "tule" åt Figo t.ex. :)
Ánte vill alltid se sig i spegeln då han har på sig nya kläder. Han säger "spekels" och det betyder alltså att han vill se hur han ser ut i spegeln.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti