Om privilegiet att ha en liten son

 Ánte närmar sig en ålder av 2 år och det händer att jag av och till känner mig nostalgisk, då jag ser på honom. Klichér om "att tiden går så fort" stämmer till 100%, men jag kan med handen på hjärtat säga att jag har njutit av och att jag har varit närvarande för Ánte under denna tid och så vill jag att fortsättningen också skall vara.

Visst finns det jobbiga dagar med trots och gnäll och mat på golvet och inte en enda stund lugn och ro. Och visst har jag höjt rösten och morrat åt honom, då det blivit för mycket, men vi har alltid kramats efteråt och jag har förklarat varför jag blev sur på honom och att han för det är det viktigaste för mig. 

Och samma kan jag säga om Ántes pappa. Jag ser inte mig själv som en perfekt mamma, snarare som en tillräckligt bra mamma, men jag är totalt av den åsikten att Ánte har verkligen världens bästa pappa.

 Det finns så många härliga stunder i vardagen med Ánte. Alla hans roliga ord, miner och lekar. Han älskar utflykter, motorfordon, bulla och choklad, korv, hundar och katter, att åka på besök, att busa i sängen, att sitta i famnen invirad i en handduk efter kvällsbadet och äta vindruvor (= vinironer), att pussas i kapp, att plocka stenar, att springa undan och att köra med sin plastmoped.

 Han har en fin humor för att vara en liten person och en egen vilja också. När han får raseriutbrott hjälper ingenting- det är bara att vänta ut honom. Med någondera av föräldrarna i närheten får han skrika färdigt och efteråt finns det alltid en famn att komma till. Efter dessa utbrott brukar han säga: "Ánte ledsen, gråta".

 Rutiner är A och O för honom. Han älskar rutiner, att livet följer ett visst schema- det gör väl alla barn. Om det ska ske något speciellt brukar vi tala om det för honom på morgonen. Han förstår mer än vad man tror.

 Och fortfarande vill han amma. Och det får han. Jag kände mig länge osäker angående andra människors reaktioner på att jag ammar så länge, men så läste jag en väldigt bra artikel om lång amning och då bestämde jag mig för att strunta i andras åsikter. Han dricker mjölk på kvällen och ibland på dagen och det passar oss.

 Små saker i vardagen ger stor lycka, både för Ánte och oss föräldrar. Att få en eskimoglass eller trip efter vagnpromenaden är sann glädje.

Vår lilla prins <3