Här hos oss blev det plötsligt vinter. Ánte tycker det är skoj, speciellt då han får åka kälke. Just nu är han ute med pappa och kusin-Elle och åker stiga nerför backen.

 Det blev plötsligt så kallt ( -20) att det var dags att plocka fram näbbskorna i skinn ( nutukkaat) åt Ánte. Dom här håller fötterna varma i kylan!

Lilla smiltrollet :)

Sjukhusresa

 Vi har haft några tunga dagar i vår familj, då Ánte på måndag förmiddag plötsligt blev sjuk. Först förstod jag inte vad det blev med honom, då han började gallskrika och spände hela kroppen. Efter en stund förstod jag att han troligtvis har ont då han kissar, för han höll sig för snoppen samtidigt som han skrek och grät.

Jag åkte till hälsovårdscentralen med honom, men där var personalen inte så intresserade av oss. Jag fick en känsla att de anser att jag är en mamma som överdriver alla krämpor och besvär mitt barn har. 

Vi fick hem urinpåsar och teststickor att testa urinen med. Ánte blev bara sjukare- jag har aldrig sett honom på det sättet förut. Han var alldeles hysterisk, då han försökte kissa.

Jag åkte på nytt till hälsocentralen och bad att läkaren skulle kolla upp honom- något var fel. Läkaren skickade hälsningar via sjukskötaren att vi får försöka klara oss till nästa dag och om Ánte ännu då har ont kan vi komma på nytt. Och ifall jag (mamma) ville så kunde personalen ta CRP på Ánte.

Det kändes otroligt otryggt och förnedrande att bli bortvänd på det sättet och jag blev förstås arg och krävde att läkaren åtminstone ser en snabb sväng på Ánte, men nej- vi fick åka hem.

Hemma hade Ánte så sjukt att han gallskrek och darrade. Jag tog blöjan av honom och såg att snoppen var dubbelt stor. Det verkade som att kisset inte kom ut. Efter mycket besvär fick jag hjälpt honom att kissa och det måste ha tagit oerhört ont, så som han skrek. Klockan var redan så mycket att hälsovårdscentralen stängt. Vi ringde runt till andra ställen, men det är svårt att förklara och bli förstådd på telefon.

Natten var orolig. Ánte fick inte ordentligt kissat och nästa morgon åkte vi direkt till hälsovårdscentralen.

Jag var så arg för den bemötning vi fått dagen innan och nu tog läkaren emot oss direkt. Han vet i alla fall nu vad jag anser om hans beteende dagen före. Han kollade upp Ánte och sade att han skriver remiss till kretssjukhuset och att vi ska åka med en gång.

 Så åkte vi fem timmar i bil till sjukhuset. Ánte var lugn och sov hela resan. På sjukhuset var det som på sjukhus i allmänhet. Läkare och kirrger kom och gick. Ingen av dem hade läst Ántes patientberättelse. En kirurg frågade varför vi överhuvudtaget var där. De flesta hade helt missat att Ánte hade ont och inte fick kissat. Det var så tröttsamt och irriterande att om och om igen berätta samma saker, men det jobbigaste var nog att det kändes som att ingen tog oss på allvar.

 Till slut fattade en läkare ens ett del av allt vi berättat och Ánte blev tagen in på barnavdelning över natten. Vi fick ett eget familjerum. Det tog blodprov från armvecket, vilket var obehagligt, men obehagligast var nog då läkarna tog urinprov genom magen åt Ánte. Asla och jag fick inte vara inne i samma rum, så vi stod utanför och hörde hur han skrek hysteriskt. Jag trodde jag skulle bryta ihop då.

Det visade sig att de inte bara tagit urinprov genom magen, utan att det också lagt en kanyl i en blodådra i huvudet, ifall det skulle behövas intravenös antibiotika.

Vi träffade flera stressade läkare, som inte riktigt hann lyssna på oss och det gjorde ju inte oss säkrare.

Idag morse hade vi tur och fick träffa en underbar barnläkare, som tog sig tid och pratade med oss. Han svarade på alla våra frågor och tog oss på allvar.

Ánte hade en urinstockning- alltså kisset kom inte ut och då bildas ett enormt tryck på njurarna, vilket är väldigt smärtsamt. Dessutom har han rota-virus, vilket i sig  kan orsaka ytterligare magsmärta.

Nu är vi hemma och ska följa upp Ánte. Om han får besvär på nytt vet vi vart vi ska ringa och vad som då ska göras. Jag är så lättad att det inte var något värre. Många obehagliga tankar hann gå igenom mitt huvud.

Men jag är oerhört arg och besviken på den bemötelse vi fick i vår hemkommun och känner att jag måste göra ett skriftligt klagomål.

Till slut kan jag bara konstatera att Ánte var och är en liten hjälte, som klarade av alla obehagliga åtgärder så fint <3

 Så har en vecka gått igen. Ánte har varit sjuk hela denna vecka. Han har en fruktansvärd diarré, som vi tror beror på alla starka mediciner han ätit då han haft öroninflammation flera gången inom en kort tid. Han äter och dricker bra, leker och är glad, så det verkar inte vara någon större nöd med honom. Han har ändå varit hemma hela veckan från dagis och kommer att vara hemma åtminstone ännu imorgon. Sedan får vi se hur hans mage mår och om det är aktuellt med dagis.

 I början av veckan rev han väldigt mycket i sina öron och vi var till läkaren med honom. Örat var rött, men läkaren ville vänta och se om det går över av sig själv. Det är bra att läkaren inte ger för lätt mediciner, men både Asla och jag är väldigt osäkra på denna läkare och tycker att han inte tar oss på allvar. Så vi bestämde oss för att åka till Rovaniemi till en riktigt öronläkare. 

Vi fick tid redan nästa dag ( tisdag) och det var ett väldigt bra besök. Nu vet vi hur vi ska göra i fortsättningen. Om Ánte får ännu en öroninflammation skall vi bara ringa upp öronläkaren, så får vi tid till en operation där man lägger in rör i Ántes öron. Nu fick jag dock nys on en homeopat i Saariselkä, som botat väldigt många små öronpatienter. Min kollega har anlitat homeopaten flera gånger då två av hennes barn haft problem med öronen och homeopaten har haft botemedel till dem, så nu ska jag imorgon kontakta henne. Hon kanske också har något som kan hjälpa Ántes mage att komma i balans. Just nu ger vi honom mjölksyrebakterier och blåbär, men jag har förstått att det kan ta väldigt länge före magen mår bra igen efter alla mediciner.

En av medicinerna Ánte fått var mycket stark och den rekommenderas inte alls för småbarn ( läste jag efteråt). Den tar inte endast död på de bakterier som orskakat inflammationen, den dödar också alla andra bakterier- även de goda som behövs i magen och tarmen. 

Igår stötte jag på barnmorskan som tog hand om i mig i början av graviditeten och hon sa, att för att Ánte ska få tillbaks alla bra bakterier, ska vi kyssa honom ofta på munnen. Då flyttas alla våra goda bakterier över till Ánte. Det var ett tips jag inte haft någon aning om :)

Ánte i sin lite för stora vinterhalare, som är alldeles härligt varm och skön.

 Efter en veckas paus är det dags för lite uppdatering igen. Det har varit en fin vecka och Ánte har blivit betydligt modigare både i dagis och hemma. Torsdag och fredag var första dagarna då Ánte inte grät när jag lämnade honom på dagis. Mammas lilla baby har blivit stor :)

 Tyvärr verkar det som att han igen har öroninflammation... Vi har imorgon tid till rådgivningen så då får vi kolla upp det. Vi har gett värkmedicin idag till honom, så att han inte ska ha så ont. Stackars liten...

 Idag tog vi till saxen och klippte Ántes hår. Han ser betydligt äldre ut nu. På denna bild är hans hår vått, därför spretar det så.

Till sist ännu en video på en ätande Ánte. Nu ska ni inte tro att vi alltid har det så här i matbordet. Vi ÄR nogranna med att Ánte inte ska busa och slänga mat omkring, men idag när jag filmade hade vi Ántes småkusin på besök och hon busade med honom på andra sidan bordet, så det blev lite kaos. Jag kan ju alltid försöka förklara att det vanligtvis är mer stillsamt och ordningsamt i vårt matbord ;)

 

I helgen var vi till Rovaniemi då Ántes faster doktorerade. Medan Asla och jag var på avhandlingstillfället hade Ánte barnvakt, men på kvällen fick han komma med på fest. Vi var lite skeptiska till att ta honom med på festen och middagen, men han stortrivdes och var på gott humör och åt massor med mat. Det var gulligt att servitriserna  passade upp Ánte och hämtade samma mat åt honom, som åt oss vuxna :)

Det var en fin fest och vi är alla stolta över Ántes faster :)

En videosnutt på vår lilla hattifnatt. På videon säger han "hej hej"- det har han inte sagt förut :)

Idag tänkte jag filma en kort snutt av Ánte medan han äter. Det var kanske inte så klokt för det var svårt att neka honom från att slänga omkring mat, samtidigt som jag höll kameran i andra handen. Nåja, Ánte äter vanligtvis ganska fint, men han har blivit ivrig på att slänga mat omkring sig. Vi brukar neka honom några gånger och om det inte hjälper så avslutar vi matsituationen. Det är ibland så svårt att veta vad som är rätt och fel, men med lite bondvett borde man ju klara av att uppfostra Ánte till en bra medborgare :)

Det är härligt höstväder här idag och vi var ute på förmiddagen. Ánte har ju suttit inne i över en vecka när han varit sjuk och det gjorde gott för honom att komma ut. Till Ántes stora förtjusning tog pappa honom och mig ut på en tur med mönkijä.

Traktorn Ánte fick av mofa och mommo är väldigt populär just nu.

Det har varit en tung vecka då vi alla varit mer eller mindre sjuka. Ánte har tredje gången öroninflammation på en månad... Först fick han en stark antibiotikakur, som hans mage inte klarade av. Han spydde och fick diarré och 40 grader feber... Läkaren bytte sedan ut medicinen mot en mildare, men hans mage har tagit så mycket stryk av alla mediciner att han fortfarande har diarré. Ánte äter också dåligt. Som tur ammar jag honom ännu, så mjölk får han i sig. Om han ännu en gång får öroninflammtion åker vi till öronläkare i Rovaniemi. Som tur har vi en sjukförsäkring åt Ánte, så att det ekonomiskt är möjligt att gå till privatläkare.

Överst är två videosnuttar på vår lilla solstråle :)

Trevligt veckoslut till er alla!