Nu när Ánte är 4½ månader gammal börjar vardagarna ha mera struktur och jag (mamma) lite mera tid, för att göra egna saker. Eftersom en stor del av vår släkt bor långt ifrån oss och inte har möjlighet att följa med Ántes utveckling på nära håll, började jag fundera på att starta en blogg, där jag berättar lite om vad som sker i vårt, och specifikt i Ántes, liv och visar lite bilder.
Så här startar nu Ántes egen blogg.
Just nu ligger han på soffan och sover. Han har nu i några veckor börjat sova bättre på dagarna och jag är inte längre tvungen att ligga brevid honom hela tiden, för att han ska kunna sova.
Det har varit en fartfylld förmiddag idag. Vi hade väckning vid 7-tiden och efter att alla morgonsysslor ( tvätt och matning av både mamma och son) var undanstökade tog vi oss en liten tupplur och efter den åkte vi iväg på babyträff.
Det var första gången vi deltog efter julpausen och de andra mammorna var överraskade över att Ánte blivit så stor. Och han har ju blivit stor! Vi var till rådgivningen igår och då vägde han 7,7 kg och mätte 66 cm. Ingen lättviktare alltså :)
Det var trevligt för oss båda med lite babyträff. Vi sjunger och dansar en del under dem och det är roligt att se hur ivrig Ánte blir av all musik. Men han blev också väldigt trött efter en timme av sång och stoj. Vi (jag) hann dricka lite kaffe och byta några ord med de andra mammorna, men sedan var vi tvungna att åka hem, eftersom Ánte blev surare och surare hela tiden och inte ville sova i bilstolen medan vi var på träff.
Så nu snusar han alltså på soffan här hemma och jag har lite tid för mig själv innan det är full rulle igen :) Jag märker att jag ännu är ovan med denna nya frihet jag har då Ánte sover, så jag blir lite orolig när han sovit 1½ timme utan att säga ett knyst. Jag var nyss en sväng och lyssnade till hans andning för att försäkra mig om att allt är ok... Jag är knappast den enda mamman i världen, som reagerar på detta sätt. Det gäller bara att inte väcka ungen, då man går och smyglyssnar ;)
Även om Ánte växer med rasande fart och det känns lite vemodigt att han inte är ett litet spädbarn längre, är det också väldigt skönt att han blivit större och vårt liv fått mer struktur och rutin. Jag konstaterade igår med en vän, som har en pojke som är 2 månader äldre än Ánte, att jag inte är avundsjuk på dem som just nu går igen fasen, då man kommit hem från bb och allt är nytt och skrämmande och det bara råder ett kaos i livet. Det var i alla fall så det kändes för Ántes pappa och mig i början och det är ju bara naturligt, inget att skämmas för. Men nu är det roligt och mysigt på riktigt :)
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti