Äntligen är vi friska och kan gå tillbaks till vardagen. Idag är Ánte första gången i dagis efter en paus på 3½ veckor och han hade nog svårt med att bli lämnad i dagis.Men efter några dagar brukar han vänja sig och då går det igen bättre.
Han växer så fort och lär sig så mycket varje dag. Han bygger med duploklossar, leker med bilar, plockar på saker och pratar massor. Han har också blivit hård på att kommendera på oss :)
Han kallar oss oftast för Linda och Asla, vilket låter lite lustigt och konstigt. Han säger nog ibland mamma också, men oftast använder han våra förnamn. En annan mamma berättade att hennes systers barn gjorde likadant och att detta barn också växte upp i en familj med flera språk. Kanske är det så att det är lättare att använda våra förnamn, då de alltid är de samma oavsett språk? Vem vet.
Nya ord han använder sig av är bl.a:
kekote= helikopter
millimi= linjabiila/ buss
pessup= ketchup
Av och till lider Ánte av nattskräck. Första gånger han fick ett sådant anfall blev vi livrädda och trodde att han är allvarligt sjuk, men nu då vi vet att det är ganska normalt känns det lättare att handskas med det. Men lite skrämmande och jobbigt är det ju för det.
En bild från vappen, då vi var hos bekanta. Här har Ánte just kommit från bastun och äter chips med sina kompisar.
Detta var en hit- att gunga på gungbräde med pappa.
Att åka rutschkana är också roligt.
Och att gunga i vanlig gunga med pappa <3
